Jag, en humanist

Jag har studerat skönlitteratur, historia, språk och bildvetenskap, jag tror på medmänsklighet och att alla människor har ett allmänt och lika människovärde. Alltså är jag enligt traditionell grundläggande definition en humanist.

Dagens samhälle drivs av helt andra principer och värden än medmänsklighet och kunskap om människans historia, kulturella och språkliga uttryck. Därför är humanister inte så heta i en samtid där det mesta handlar om ekonomi, politik och snabba åsikter. Eftertanke, lyhördhet och gammal erfarenhet uppfattas istället ofta som mesigt och mjäkigt och världsfrånvänt.

Just nu går världen igenom en kris. Land efter land stänger ner, inför utegångsförbud och förbud mot folksamlingar, sätter människor i karantän, uppmanar till frivillig isolering. Börserna rasar, företag kraschar, människor förlorar sina arbeten.

Jag är som sagt ingen ekonom. Jag är inte heller någon virolog eller psykolog. Så mina allmänna tankar, de som inte direkt berör mina nära och deras/min egen hälsa, är först och främst baserade på humaniora.

Skönlitteraturen har gett mig tankar och känslor från olika tider och platser, erfarenheter, kunskaper och perspektiv. Historien har visat att världen och människorna utvecklas, att händelser inträffar, att mänskligheten hittar vägar vidare, att bra tider följer på dåliga tider. Tron på medmänsklighet och människors lika värde gör mig säker på att vi kommer att hjälpas åt genom krisen, att vi kommer att stötta, hjälpa och ta hand om varandra.

Jag tror också på Antonovskys teori om känsla av sammanhang och salutogena perspektiv – på människans behov av att känna begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet i en kris. Begripligheten svajar just nu, hanterbarheten måste vi hjälpas åt att skapa var och en för sig och alla tillsammans, meningsfullheten kommer litteraturen, konsten, musiken, filmen och kommunikationen med andra människor att ge åtminstone mig. Stund för stund, dag för dag.

I myten om Pandoras ask sägs det att hoppet kan vara människans räddning, men också hennes förbannelse. Jag tror absolut att hoppet är en nödvändighet. Varje stund, varje dag. Nu och in i framtiden.