Första april med julkortssnö. Med mjuka drivor, singlande flingor.

Tittade efter aprilskämt i tidningen, men som världen ser ut just nu är det svårt att se skillnad på absurda inslag, mörk humor och vanlig verklighet. Vita Hästen går i konkurs. Migrationsverket ser ingen systematisk förföljelse av kvinnor som öppet kritiserar iranska regimen. Vid 80 års ålder går Stig i pension – nu kan han sluta infinna sig på kontoret vid fyratiden på morgonen som han gjort till sin rutin. Ryssland tar över som ordförande i FN:s säkerhetsråd.

Idag åttonde april och påskafton. Inte julsnö längre, bara fläckvist vitt. Mellan molnen aprilblå himmel.

Allsvensk premiär för en vecka sedan, något som ändå är ett riktigt vårtecken. Letade fram långkalsonger och fleecetröja till marschen från Medis till Nya Söderstadion, men var i alla fall sol. Stängt tak under matchen, Just idag är jag stark bakom tifo med Kenta i solglasögon och med en cigg i munnen, vinst med 3-1.

Har precis läst ut Bret Easton Ellis' The Shards. Om sjuttonåriga Bret, om sista året på high school. Om en seriemördare och om en Manson-liknande sekt. Om minnen och narrativ. Tyckte om den på samma sätt som jag tyckte om Less Than Zero och American Psycho. Balansen mellan verklighet och fiktion, paranoia och galenskap, yta och bottenlöst mörker, rikedom och tomhet. Hur han själv lyfter fram en av de kvinnliga karaktärernas numbness, som hennes vackraste drag.

Har en bra läshög på bordet bredvid sängen. Kanske också en bra skrivhög i huvudet. Derbybiljetter i mejlen och aprilljus utanför fönstret.