By Maria on fredag, 07 september 2018
Category: Bloggen

rädda människor, farliga människor, förakt för svaghet

Rädda människor blir lätt farliga människor.

Rädsla gör oss ängsliga och oroliga, sätter förnuftet ur spel, gör att paniken tar över. Rädsla är en instinkt, lika ofta irrationell som rationell.

Vi blir rädda av konfrontationer och hot, av känslan att inte höra till eller risken att förlora något. Vi blir rädda när vi känner oss trängda, när vi inte kan kontrollera eller förstå det som händer omkring oss.

Rädda människor blir ångestfyllda. De kan bli aggressiva eller passiva. Rädsla skalar bort vår fantasi och empati.

Insikten om vad rädsla gör med människor har alltid funnits med mig på jobbet. Känner sig elever trygga och sedda, är allt som händer omkring dem begripligt och något så när meningsfullt, förstår de vad som förväntas av dem och känner sig delaktiga, då har jag en bra, harmonisk, öppen och nyfiken grupp att jobba med.

Inför valet på söndag försöker allt fler politiker göra precis tvärtom. Så rädsla och oro istället för att motverka dem. Skapa kaos och konflikter. Ställa grupper mot varandra. Sortera i vi och ni, generalisera, spela på instinkter och känslor. Sällan har förnuftet spelat så liten roll som i valrörelsen 2018.

Rädda människor är oberäkneliga och farliga. I Huskvarna förföljdes, trakasserades och dödades en 48-årig EU-migrant av en grupp pojkar i fjorton- till sextonårsåldern. Trakasserierna hade enligt vittnen pågått i två år.

Barn och ungdomar lever inte i ett vakuum. De gör som vi vuxna gör, ibland mer intensivt och våldsamt för att de saknar sociala och emotionella spärrar. Tolv-, tretton-, fjortonåriga grabbar ska inte känna rädsla och hat i mötet med en utsatt person som inte har någonting med dem och deras liv att göra. En rädsla och ett hat som i kombination med förakt för svaghet gör den personen ovärdig och omänsklig i deras ögon. Gör honom till någon som inte är värd att leva.

Vi behöver verkligen inte fler rädda människor. Inte politiker som hetsar grupper mot varandra, skapar klyftor och utnyttjar människors oro och otrygghet. Vi behöver trygga, delaktiga, empatiska samhällsmedborgare. Människor som vet och förstår att Sverige är ett av världens mest stabila och säkra länder att leva i.

En artonårig förstagångsväljare tittar mig rakt i ögonen när vi pratar i korridoren. Säger: "Men vi skyddas väl ändå av grundlagen? Oavsett valresultat?"

"Så klart," svarar jag.

Tänker: Jag vet inte.

Men jag hoppas verkligen det.

Leave Comments