Hemma hos med vingliga julstjärnor

Ett drygt halvår sedan aprildagen med blå himmel mellan molnen och allsvensk fotbollspremiär som jag skrev om senast. Den här veckan också inbäddad i julkortssnö, vitt och vackert, med långsamt fallande flingor, som i ett livsstilsmagasin. Hemma hos med lite vingligt upphängda julstjärnor, med SHL-hockey på tv:n, grinigt, roligt och 5-2 mot Luleå, levande ljus, ett glas Der mit dem Wolf bredvid tjock halvläst, pocketbok på bordet.

Samtidigt fortfarande så eländigt i världen att det inte går att värja sig, ens en kort stund. Artiklar, intervjuer, rubriker, ljud- och filmklipp flimrar förbi. Påminner om Ryssland, Gaza, Donetsk, Evinfängelset, Supernova. Om terrorattacker, attentat, övergrepp, våld. Flashar när unga skjuter, torterar, rånar, lurar, förnedrar andra unga. Larmar om utsläpp. Överkonsumtion. Klimatkris. Berättar om mäns våld mot kvinnor, oändligt långa väntetider till BUP, en liten flicka som tvingats dricka ättika, isolerad och fastbunden i källaren. Om främlingsfientlighet, stramare migrationspolitik, hårdare straff.

Dagens förslag från regeringen är en helt mobilfri grundskola. Som de allra flesta andra i branschen tänker jag "nja – varför istället inte mindre klasser, fler vuxna, mer resurser, bättre förutsättningar att möta varje elev, tid och möjligheter att motivera, utveckla och inspirera?"