People are strange

En varm julieftermiddag utanför systembolaget på Repslagaregatan. Några rätt berusade personer har fått tag på en ljudanläggning. Spelar The Doors, People are Strange. Börjar dansa på stenplattorna mellan systemet, apoteket och öoB. Mentalt tonåriga igen, fysiskt rätt påverkade av många års missbruk. Simmande armrörelser, steg runt egna axeln, slutna ögon.

People are strange when you're a stranger
Faces look ugly when you're alone
Women seem wicked when you're unwanted
Streets are uneven when you're down

När refrängen kommer mumlar, sjunger, skrålar alla med.

When you're strange, NO ONE REMEMBERS YOUR NAME

Vi lever i en tid där människor engagerar sig mer i ett rökförbud än i klimatfrågan. Där unga hellre vill bli influencers än lärare, sjuksköterskor eller forskare. Där världspolitik förs på twitterkonton. Där kändisar påverkar presidenters engagemang i enskilda frågor.

"Very disappointed in Prime Minister Stefan Löfven for being unable to act", twittrar
Donald Trump angående A$AP Rocky. "Give A$AP Rocky his FREEDOM. We do so much for Sweden but it doesn't seem to work the other way around."

Besvikelse är en subjektiv känsla. Jag kan bli besviken på en familjemedlem, på en vän, på en kollega, på en bekant. Jag kan också bli besviken på vädret, på något jag har köpt eller en upplevelse jag har betalat för, på att något inte lever upp till de förväntningar jag har. Besvikelsen står ofta i relation till vad man upplever att man kan hoppas på – sol och värme på charterresan till Mallis, att en vän håller ett löfte, att en partner är lojal, att en vara jag har köpt på nätet ser likadan ut i verkligheten som på bild.

För en president är inte besvikelse ett alternativ. En president ska inte styras av känslor eller personliga relationer. En president ska vara professionell. En president ska inte utgå från att hens behov alltid ska bli uppmärksammade och tillgodosedda.

Det känns tveksamt att Donald Trump kan ha den sortens förväntningar på Stefan Löfvén. Eller på Sverige. Det är också svårt att veta exakt vad Trump upplever att USA gör för Sverige. Däremot är det väldigt tydligt att han en person som är van att få sina behov uppmärksammade och tillgodosedda. Alltid. Oavsett.

Så – ska man kontra med betydelsen av ett oberoende rättssystem? Med drygt två miljoner människor i amerikanska fängelser, fler än i något annat land? Med beslut att återinföra av federala avrättningar? Med Annika Östlund? Med förvaren för barn vid mexikanska gränsen? Till och med Justin Bieber drog just den parallellen: "while your at it can you also let those kids out of cages?"

Som Anaïs Nin uttryckte det ser vi inte saker om de är, utan som vi är. People are strange when you're a stranger. Blir ens behov avvisade uppfattar man personen som elak. I en självcentrerad impulsstyrd värld vill man ha snabb och positiv respons, enkla lösningar, sina personliga behov tillgodosedda, sin vilja uppfylld. Får man inte det är andra elaka, fula, dumma och obekväma.

De långa, svåra, snåriga tankarnas tid är ute. Kvar är mentala tonåringar, vevande armar, steg runt egna axeln, slutna ögon.