Skräckfilm och SHL-premiär

Förra läsåret distansläste jag kursen Att skriva dramatik. Mest för att lära mig tekniken när det gäller att skriva för scen, men framför allt för att det var roligt. Insåg också snabbt att om jag var öppen och ödmjuk kunde jag samtidigt lära mig mycket om mitt vanliga skrivande. Till exempel vad jag väljer att skriva om, hur jag skapar rytm och struktur i texter, vilken funktion karaktärer och händelser har i förhållande till helheten, hur jag kan effektivisera och begränsa mig ...

Nu är det dags för nästa kurs. Att skriva filmmanus, också den på distans och halvfart. Första skrivuppgiften är manus till en tvåminutersfilm med klassisk dramaturgi. Enbart visualisering, ingen text. Skräck eller komedi.

Komedi valde jag bort direkt, började istället tänka på olika sätt att jobba med skräck.

Gillar själv egentligen bara gammal skräck. Rosemary's Baby. Omen. The Shining. Hajen. Filmer som skildrar en vanlig vardag som långsamt skruvas till och blir alltmer skrämmande.Stämningar mer än psykopater och blodsplatt.

Valde alltså enklast möjliga idé, la skräcktemat på ett rent psykologiskt/mentalt plan, skruvade till med snabba bilder. Hade oväntat roligt. I vanliga fall skriver jag ofta lite för kort - nu fick jag istället för att fylla ut ta bort allt onödigt och strama upp, en riktigt bra utmaning.

Med tvåsidorsmanuset till Nattskräck färdigt och inskickat en vecka innan deadline hann jag också fundera lite på kommande SHL-premiären. Överlag tycker jag att mitt lag ser bra ut. Starkt offensivt, piggt, målhungrigt. Kanske lite mer tveksamt i backlinjen och på målvaktssidan, men hoppas att det rättar till sig när serien sätter igång och vardagsspelet faller på plats.

Jag gillar att gå på hockey. Vardagskvällar efter jobbet, helgeftermiddagar. För att koppla av, för att få adrenalinkickar, för att stötta, för att bara njuta av bra spel. Att se en match på plats slår alltid att se den på tv. Ändå har jag en väldigt konkret önskelista inför årets SHL-säsong:

- Att min klubb vågar lita på att publiken är där för att stötta sitt lag och inte behöver uppmanas att klappa eller jubla.

- Att fokus ligger på hockey och inte på 50-50-lotter, kisscams, kommande evenemang i arenan, vinstgivande parkeringsbiljetter och jumbotronreklam.

- Att slippa handklappor och "levande" maskotar.

- Att en aktiv läktarkultur med tifon och sång ses som något positivt och värdefullt, något som bidrar till helhetsupplevelsen och är viktig för laget och arenan.

Ja, det var nog allt för ikväll! Liten kort skräckfilm - check! Önskelista inför hockeysäsongen - check!

×
Stay Informed

When you subscribe to the blog, we will send you an e-mail when there are new updates on the site so you wouldn't miss them.

Bob, clown scares, tvåminutersrelationskonflikter
Brittiska badorter och marknader
 

Kommentarer

Inga kommentarer än. Var den första att lämna en kommentar
fredag, 29 mars 2024