Förbereder mig

Arbete med skrivargrupp på FU i morgon, sedan offentligt samtal om de olika dimensionerna av privat och personligt i skrivandet.

Förbereder mig genom att rita mindmaps och hitta på skrivövningar medan jag tittar på This is England '88. Tycker om tonen med det svarta, det humoristiska, det groteska och det bitvis melodramatiska i både den och föregångaren från '86. Alla tillkortakommanden och all skevhet. Karaktärerna som är så jobbiga och samtidigt så mänskliga.

Fyller mina tankekartor med idéer - tänker på njutningen när man sätter pennspetsen mot ett nytt papper, när orden börjar fylla det och när de orden till slut börjar ge liv åt personer och händelser. Funderar på olika sätt att förmedla den känslan, erbjuda små smakprov av den.

Tv-rutan fylls av bleka ansikten, slitna sjukhusmiljöer, osorterade minnesglimtar och hemgjorda tatueringar. I bakgrunden julmusik. Sedan sluttexter.

Lägger undan anteckningarna, fortsätter att fundera på personerna som just lämnade mig. Hur det kommer att gå för dem. För flickan med det stora hjärtat som blev sviken. För pojken som inte kunde begripa själv varför han svek. För hon som inte orkade leva mer. För han som inte klarade av det livet som skulle vara så bra för honom. Och för mannen som bar ett straff som inte var hans. För den som dött men vägrade att vila i frid.

Tänker att det ska jag komma ihåg att ta upp i morgon - att man inte ska glömma att titta efter det lilla, vanliga och enkla som ofta går att göra så mycket mer med än det storslagna.