samhain och tankar om gammalt och nytt, helhet och delar

Den här morgonen har jag tid att sitta med levande ljus i min ganska charmlösa pumpalykta från tidigt nittiotal. Varje år vid den här tiden får den komma fram ett par dagar, innan den åker tillbaka in i skåpet igen.

På onsdag 31 oktober börjar samhain, keltiska nyåret, då sommartiden slutar och går över i vintertid, då det är tid att reflektera över förändringar i livet, avsluta det gamla och påbörja det nya, men också att minnas de döda, eftersom gränsen mellan de levande och dödas världar är som tunnast just då. Just i år har jag haft många anledningar att fundera över förändringar, hur man ska avsluta det gamla på ett bra sätt, välkomna det nya med öppet och vaket sinne. Ibland känns det lättare, ibland svårare.

Hur som helst är jag i mindmap-stadiet i förberedelserna inför tre olika författaruppdrag, med tre olika utgångspunkter - bärande dialog, att hitta formen för sitt berättande och fiktivt kontra autobiografiskt/självbiografiskt berättande. Ofta tänker man kanske inte helt medvetet omkring val av innehåll och berättarteknik i själva skrivprocessen, de tankarna brukar mer dyka upp när man får problem med att uttrycka det man vill eller när man ska kommunicera skrivandet med andra. Jag brukar ofta veta vad jag vill fånga i texten, provar mig fram lite grann, litar mycket på känslan, vill inte "övertänka" för mycket.

Den idé som jag jobbar med nu har dock varit besvärlig och vill inte fastna i ord lika lätt som vanligt. Lösningen har varit att försöka skala ner den till dess grundelement, något som jag inspirerats mycket till av dans och koreografiarbete. Ett par nyckelord och centrala kvaliteter får bli basen som jag sedan kan bygga upp texten utifrån, istället för att börja med det uppenbara i toppen av historien.

Parallellt med detta läser jag i studiesyfte en bok om textanalys, som i detalj går in på hur man kan bryta ner det skrivna i fragment. Från fonetisk nivå, via lexikal och syntaktisk nivå, textnivå, kompositionsnivå och stilnivå till ren innehållsnivå. Har ännu inte bestämt mig för om det är inspirerande eller bara hämmande, men det för mig tillbaka till min första termin som student och hur jag satt då och räknade ut läsbarhetsindex och letade stilfigurer i alla möjligt och omöjliga texter.

Dagen har i alla fall börjat med en bra blandning mellan helhet och delar, idé och resultat, abstrakt och konkret, gammalt och nytt. Kan inte påstå att jag har hittat en balans mellan alltihop än, men å andra sidan är klockan bara åtta på morgonen så det finns gott om tid kvar.